Lektion : Som hund som katt - författarens tankar kring läsningen av hans bok

Beskrivning

SOM HUND SOM KATT av Per Nilsson

Några tankar från författaren kring läsning av boken i skolan

Jag har skrivit nästan tjugo ungdomsromaner, och flera av dem har lästs och läses fortfarande på högstadiet och i gymnasieskolan. Många skolor har klassuppsättningar av några titlar, mest lästa är Hjärtans fröjd, The Return of Hjärtans fröjd och Svenne. Men även Ja må han le…Va?, Du och du och du, Anarkai och Sjutton och andra böcker har blivit lästa och diskuterade i svenska klassrum.

        Ibland har jag själv deltagit i samtalen och diskussionerna, sedan början av 1990-talet har jag varje år gjort författarbesök i ungefär 150 klasser, oftast har jag mött åttor och nior.

         Som författare har jag aldrig anpassat mig efter det faktum att mina böcker blir lästa i skolan – jag har aldrig någonsin tänkt att mina böcker ska vara användbara, att de ska vara lättillgängliga, att de ska behandla aktuella ämnen, och jag har heller aldrig anpassat språk eller form med tanken att alla ska kunna förstå eller tillgodogöra sig texten och berättelsen.

           Jag har aldrig tänkt att jag skriver för alla – tvärtom, när jag möter klasser tänker jag ofta att jag skriver för två eller tre i den här klassen.

           Och ändå, jag har alltid haft glädje av mina författarbesök, och har fortfarande stort utbyte av samtalen jag får föra i klassrummen.

 När det gäller boken SOM HUND SOM KATT (Rabén & Sjögren 2016) är det lite annorlunda. Jag bestämde från början att boken skulle ha litet format (det blev till slut 120 glesa sidor) och jag ville också att sidlayouten skulle vara inbjudande, jag skrev högst tre meningar innan nytt stycke, inga indrag, en sorts poesiestetik. Enkelt språk, och snålt, inga onödiga ord. Jag tänkte också att själva berättelsen, och idégrunden, skulle vara enkel att tillgodogöra sig för en ung läsare.

 Redan innan boken kom ut sommaren 2016 brukade jag berätta om den i samband med mina författarbesök. Jag började med att visa en kopia av omslagsbilden och fråga:

        - Vad tror ni den här boken handlar om? Den heter Som hund som katt och omslaget ser ut så här.

         - Den handlar väl om en kille och en tjej som är olika men sen blir dom ihop på slutet, brukade någon svara.

          - Varför tror du att det är en kille och en tjej? sa jag. Kan inte den här bilden visa två tjejer? Eller två killar?

           Jo, så är det väl, tyckte eleverna då när de studerat omslagbilden lite noga. Nej förresten, det är inte riktigt sant, många var fortfarande övertygade om att den ene var en kille:

           - Det ser man på ögonfransarna.

 När jag beskrivit handlingen i boken har det låtit så här ungefär:

Det handlar om en fjortonåring som bor med sin mamma i ett radhus. Pappan är död, han tog sitt liv, hängde sig i garaget. Jag är lite osäker på när det hände, kanske för fem eller sex eller sju år sedan.

Sedan händer en sak som mamman aldrig trodde skulle hända, hon blir förälskad i en man hon möter på ett café, och det blir en sån där riktig romantisk-komedi-förälskelse. Och de bestämmer att mannen ska flytta in till dem i radhuset. Men den där mannen är inte bara man, han är pappa också, varannan vecka är han pappa till en som är sexton år. Så varannan vecka bor den där sextonåringen på andra sidan väggen, i rummet bredvid fjortonåringens rum. Och de ska gå på samma skola.

Det första sextonåringen säger till fjortonåringen är:

- Jag hatar dig. Och jag hatar din morsa och hennes breda röv och hon ser ut som en häst när hon skrattar.

- Hur kan du hata mig, säger fjortonåringen. Du vet ju inget om mig.

- Jag hatar dig för att du finns, säger sextonåringen.

Men sedan när mamman och mannen är iväg en helg händer en olycka, och de två ungdomarna börjar prata med varandra, och upptäcker att de kan prata om saker som de aldrig pratat med någon annan om förr. Och den kvällen knackar sextonåringen på väggen och säger:

- Kan jag inte få komma in och sova hos dig? Det är så kallt och ensamt här inne.

- Kan du väl, säger fjortonåringen.

Och så sover de i samma säng den natten.

Och resten av våren fortsätter de göra det, varannan vecka. Och inte bara sova, de börjar utforska varandra också. Och sen slutar det med en katastrof, att de blir upptäckta.

Men det är en annan sak också. Den där sextonåringen har en ångest som är som en klibbig svart tjära i kroppen, och när den hotar fylla hela kroppen är det bara öl och vita tabletter som hjälper. Och fjortonåringen säger:

- Om du tar livet av dig så ska jag döda dig. Våga inte ens tänka tanken. Jag har redan blivit sviken av en jag älskade, jag klarar inte av att bli det igen.

Fjortonåringen kallas i hela boken för JAG. Och jag avslöjar aldrig om det är en tjej eller kille som berättar. Och sextonåringen kallas i hela boken för DU, och först på slutet berättar jag om det är en tjej eller kille. Och jag tänker att de flesta kommer att bli överraskade då.

När jag skriver detta, en regnig dag i juli sommaren 2016, har jag ännu inte träffat några ungdomar som läst boken. Jag ser verkligen fram emot att göra det, och jag vet några saker jag mycket gärna skulle vilja prata om och diskutera.

                      1. Vad har du för bild av fjortonåringen, berättaren? Utseende, kompisar, intressen, personlighet? Är det en stark människa eller en osäker?

                      2. Vad finns det som tyder på att fjortonåringen är en tjej?

                      3. Varför tror du att fjortonåringen är en kille?

                      4. Hur skulle du beskriva sextonåringen?

                      5. Blev du överraskad när sextonåringens kön avslöjas på slutet? Hur förändrades din bild av hen?

                      6. Kan det finnas en kärlek som är helt fri och ärlig? Där ingen blir svartsjuk, där vi inte försöker ändra varandra, där vi aldrig behöver spela teater eller förställa oss?

                      7. Varför får syskon inte ha sex? Skulle syskon kunna bli förälskade?

                      8. Funderar alla människor någon gång på att ta sitt liv? Tänker alla på att den möjligheten finns?

                      9. Finns det någon viktig vändpunkt i berättelsen? Är det så i verkligheten också, att någon ganska obetydlig händelse kan få livet att ta en annan riktning?

                      10. Vad tänkte du om språket i boken? Var den lätt eller svår att läsa?

                      11. Vad tycker du att boken handlar om – skulle du kunna formulera det viktigaste i boken i en enda mening?

Säkert kan en kreativ pedagog hitta många sätt att arbeta med min bok – och jag tror fortfarande att den kan vara lämplig att läsa för åttor och nior och att berättelsen kan leda fram till intressanta samtal och diskussioner.

                      Jag ser med stor spänning fram emot att möta klasser som läst min bok. Och jag skulle bli mycket glad och tacksam om någon lärare eller klass vill ta kontakt med mig, kanske för att redovisa några svar eller funderingar kring frågorna ovan. Mejla i så fall via Rabén & Sjögren.

                      Jag kommer att svara.

                                                                                                                                                        Per Nilsson

(PS. Min egen lärarbakgrund är att jag under nitton år arbetade som lärare i musik och matematik, på Bokelundsskolan i Sölvesborg. Med sedan 1999 har jag varit författare på heltid.)