Prata bin och bygg bihotell

Bin kan bli en bra ingång till många ämnen. Förskollärare Frida Grönvall och hennes kollegor på förskolan Skorstenen gjorde ett projekt där de pratade om bin på olika sätt. Några av barnen blev intresserade av att bygga bihotell medan andra blev mer intresserade av hållbarhet, framtiden samt liv och död.

– Vi försöker utgå från barnens intressen, säger hon.

Frida Grönvalls förskola Skorstenen i Råcksta arbetar utifrån arbetssättet SEMLA, Socio- Emotionellt och Materiellt lärande.

– Det bygger på att det ska finnas ett socialt sammanhang, finnas någon typ av material som tilltalar (det kan vara lite vad som helst) och sen ska man känna något under processen också. Det kan vara glädje av att göra något ihop eller frustration över att något inte funkar, säger hon.

Hon förklarar hur frustrationen kan vara en del i lärprocessen, då hon och kollegorna strävar efter att låta barnen försöka själva. Till exempel fick barnen själva fundera över hur ett bihotell kan se ut och sedan diskutera och planera hur man kan bygga ett.

– Deras första val till att sätta ihop sakerna med brukar vara tejp. Och funkar det inte så diskuterar vi hur vi kan göra då. Någon kanske vill prova med mer tejp eller någon kan ha ett annat förslag. Målet är att de ska få testa sig fram, för säger du ”nej , det här kommer inte att funka” så förstör man deras tankeutveckling.

Så frustrationen driver fram nya försök, och det kan leda till att en hel del tejp går åt längs vägen.

– Man ska ju spara på mycket, men de måste också få testa saker, säger Frida Grönvall.

Även om barnen kommer fram till att de behöver hammare och spik eller såg så ska de få prova på, berättar hon. Men det krävs givetvis både försiktighet och planering.

– De är duktiga och förstår att det kan vara farligt och att man måste vara försiktig. Jag kan förklara att jag börjar spika först och att de kan få testa på sedan när det sitter fast mer. Sen är det ju bra om man inte är tio barn i samma rum då man gör detta. 4-5 kan vara lagom. Det får man planera och komma överrens om med arbetslaget, säger hon.

Även sågandet blir till att prova på och vänta på sin tur.

– Man kan låta dem göra tio drag var, till exempel. Det går inte riktigt så fort som när vi vuxna sågar av en bräda, utan för dem tar det en stund.

Materialet till bihotellen var inget färdigt eller inköpt, utan blev det som barnen hittade och samlade ihop på sina utflykter i skogen.

– Det blev mycket kottar och pinnar. En del hade vi redan samlat in sedan innan och annat kom vi på att vi behövde leta efter när vi hade pratat om hur vi ville bygga hotellen.

För att starta upp tankarna så visade hon en inspirationsfilm under morgonmötet (de kallar det så istället för samling och barnen gillar att de har riktiga möten precis som sina föräldrar). Här fick barnen se hur bin och humlor lever och bor och efter det fick de skissa ner sina tankar.

– Ibland får de skissa direkt och andra gånger pratar vi ihop oss först och sedan får de någon uppgift, som vad åt humlorna? eller hur bodde bina?

Hon försöker låta barnens intresse styra innehållet så mycket som möjligt. Bland 3- och 4-åringarna handlade diskussionerna mycket om hur bina mår och vad som händer med dem på vintern?

– Då får man ta reda på det. Många dör ju, och då blir det jättesorligt, och så får man prata om sådana saker också, säger Frida.

I gruppen med 4- och 5-åringar där Fridas andra kollegor arbetar blev det istället mycket prat om hur bina kommer att leva om hundra år, om hållbarhet och hur viktiga bina är. Allas tankar är viktiga och för att få även de som har svårt att uttrycka sig verbalt att prata om sina tankar kan det vara lättare om man först får rita dem och sedan berätta utifrån teckningen, förklarar Frida.

Sedan brukar hon låta barnens nyfikenhet få styra. Hur bygger man egentligen ett bihotell? Det får de ta reda på.

– Förstavalet brukar vara att man ska googla det, inte att leta efter böcker på biblioteket. Sedan kan någon berätta att ”min pappa/mamma gjorde så här” och då kan man uppmuntra det och säga att de kan hjälpa till.

På så sätt kan man få till ett naturligt samarbete.

– Om två personer har ritat liknande saker så kan man ju säga ”titta, ni har kommit på samma saker, då kanske ni kan jobba tillsammans”. Då blir det ett automatiskt samarbete.

Några av bihotellen som de äldre barnen på förskolan gjort visades upp på en utställning vid tunnelbanestationen i Råcksta.

Hennes bästa tips för någon som vill sätta igång med ett liknande projekt är att utgå från barnens intresse, men att inte heller ge upp, utan kanske spela upp en inspirationsfilm några gånger. Sedan är det alltid bra att starta med en frågeställning. Till exempel Finns det bin i Råcksta om 100 år?

– 100 år är en nästan magisk gräns för barnen. På den tiden kan nästan allt hända.

 

Frida Grönvalls lektion hittar du här:

https://www.lektion.se/lessons/lesson/31583

 

 

 

Tillbaka

Prata bin och bygg bihotell