Utrikeskorrespondenter från före detta kolonier

Ett roligt sätt att låta niondeklassarna träna på allt de lärt sig i franskan eller andra språk är att låta dem görs ett utrikesreportage om en nyhetshändelse i en före detta koloni. Kristina Runyeon-Odeberg satte ihop instruktioner som gav eleverna i uppgift att berätta om kolonins historia, en nyhet (verklig eller fiktiv) samt en förutsägelse om framtiden med anledning av nyheten.

– Eleverna fick träna på alla tempus de lärt sig: passé composé, imperfekt, presens och futurum, och dessutom fick de lära sig om historia och samhällskunskap. Jag blev väldigt nöjd med den här uppgiften, säger Kristina Runyeon-Odeberg.

Trots att hon inte hade känt klassen i mer än en månad så funkade arbetet mycket bra.

– De tyckte det var lite svårt att komma igång, så man får hjälpa till i början och komma med förslag på kolonier och var man kan hitta information, säger hon.

Men när eleverna väl satte igång så visade de allra flesta prov på stor kreativitet.

– Någon hade filmat vid föräldrarnas pool och berättade om hur en krokodil bitit borgmästaren i New Orleans. En tjej hade gjort en fantastiskt bra dokumentär om Haiti. Det blev många A:n på den här uppgiften.

Instruktionerna var att göra en kortfilm om kolonins historia, att själva hitta på en nyhet och berätta om den och sedan göra en förutsägelse om framtiden.

– Jag sade att det inte gjorde så mycket hur de gjorde filmen, de fick också bara läsa manuset rakt av om de ville. Det viktiga är vad de skriver och säger. Jag gav ett exempel att vid nyhetstorka göra ett inslag om att presidentens katt fastnat i ett träd. Och givetvis var det någon som gjorde just den idén. I slutet la de till en förutsägelse också: ”Jag tror att brandkåren kommer att komma snart och plocka ner katten!”

Överlag fick hon många frågor på om det var ok att göra si eller så. Det flesta gångerna blev svaret ja.

– Det är viktigt att ge dem lite frihet. Det växer de av. En dag fick de vara hemma för att filma i lugn miljö också. En nia kan man ge förtroendet att disponera en lektion.

Klassen var en liten grupp med hög kunskapsnivå, så Kristina tror att arbetet skulle funka lika bra eller bättre på gymnasiet. Givetvis går det att med några ändringar anpassa lektionen till andra språk som har haft kolonier. Det viktigaste är dock att låta arbetet ta tid.

– Vi höll på i fyra - fem veckor, och det behövs. En vecka till historien, en vecka till hur man levde under kolonialtiden, en vecka till själva nyheten och en till att finslipa manus och filma. Att repetera kunskap som behövs till uppgiften är aldrig fel om man känner att det behövs utfyllnad. Sätt definitivt upp delmål och ge återmatning minst varje vecka så går arbetet framåt.

Kristina valde att låta eleverna arbeta enskilt, men det skulle kunna funka lika bra i par, menar hon.

– Då skulle de också kunna intervjua varandra om hur det var på den här tiden.

I efterhand tänker hon att hon skulle ha startat arbetet med att göra en exempelpresentation från en helt annan koloni, för att undvika många frågor i början.

– Man kan också visa Svt:s Morgan Pålsson och säga gör inte så här! Det är viktigt att betona sedan att de inte behöver apa efter läraren, utan att de kan vara sig själva.

 

Kristina Runyeon-Odebergs lektion hittar du här:

https://www.lektion.se/lessons/lesson/32358

 

 

 

Tillbaka

Utrikeskorrespondenter från före detta kolonier